Det regnar inombords
inte som något ont
utan som en fortlöpande
process.
Ett hav av regn
som svämmar över
diket med tanke och känsla.
Jorden är alltid mättad,
vattnet skaver
under ytans fastare skikt.
Skall jag kliva ut
ur det förfallna hjärtat
eller lämna det
att självt laka ut sin sorg.
Det behövs ett sky
att skydda den kärlek
som fuktas
av evinnerliga droppar
i hjärtats inre.